År 1614 införde Gustav IV Adolf en hovrätt i Stockholm. Denna rätt var tänkt att fungera som högsta domstol. Men redan 1615 instiftades en rätt att kunna besvära sig hos kungen. I och med att denna besvärsrätt infördes blev hovrätten en mellaninstans. 1623 upprättades en Åbo Hovrätt i Åbo, Finland och 1634 Göta Hovrätt i Jönköping. Hovrätten i Stockholm blev Svea Hovrätt, som förutom Svealand även omfattade överrätt till Norrland medan Göta Hovrätt omfattade Götaland. I och med att hovrätterna upprättades minskade landstingen i betydelse för rättsskipningen i landet och försvann i detta avseende efterhand helt och hållet. Under kung Gustav III upprättades ytterligare en hovrätt i Finland, Vasa Hovrätt. Under 1820 inrättades en hovrätt i Kristianstad över Skåne och Blekinge. 1917 flyttades denna hovrätt till Malmö.

Hovrätten bestod av juridiskt utbildade personer. Alla brottmål gick från häradsrätterna upp till hovrätten förutom besvärsmål. Under 1600-talet bestod hovrätten av en president, en vice president och assessorer. Dessa assessorer var i sin tur indelade i en riksrådsklass, en frälseklass samt den lärda klassen. Riksråden togs bort 1719 och istället beslutade man att de två äldsta av assessorerna skulle få titeln hovrättsråd.

Överst på sidan