...  Midsommardagen hålles Gudstjenst, hvarvid choralerna sjungas fyrstämmigt af Brukets innevånare, som dertill efter Psalmodikon blifvit inövade, och hvari de ega en verkligen förvånande färdighet. På eftermiddagen är offentlig dans i ett för detta ändamål i Stallbyggnaden uppstädadt Vagnshus. Dansen upphör precist kl. 12 på natten. Dagen derefter dansas ånyo på samma ställe ifrån kl. 3 e. m. till kl. precist 9 på aftonen, då dansen upphör. Derefter, i händelse af vackert väder, gör man en promenad omkring  Bruket och kl. 11 på aftonen, är allt tyst och hvilar, och dermed är Midsommarfesten slutad."  ...

...  Så småningom började dansen, som försiggick i köket. Man dansade gammalvals, polska eller polkett efter nyckelharpa, fiol eller dragspel. Dans runt midsommarstången eller överhuvud ute i det fria förekom däremot ej. På 1880-talet bildades en mässingskvintett, snart blev det en sextett och omkring 1895 räknade orkestern 11 man. Denna brukade på midsommarafton gå omkring och spela i alla de lag, vilka hade någon medlem i orkestern. Sedermera blev det också vanligt, att orkestern, när majstängerna höllo på att resas, besökte lag efter lag för att "blåsa upp stången". Man brukade då spela "Björneborgarnas marsch", "Marsch hela kompani" e. d. Så småningom utökades repertoaren och en musikfanjunkare från Upplands infanteriregemente kallades en och annan gång för att leda inövandet av nya musiknummer. ...

  ...  På midsommardagen samlades alla lagen till dans i det uppe vid herrgården belägna vagnshuset, som blivit klätt i den grannaste lövskrud. Rikast utsmyckad var "spelmansläktaren". Ännu har man i minne, att det 1864 varit en så kall vår, att björkarna i trakten kring Österby ännu vid midsommar icke voro utslagna. Men björklövet fick icke fattas, då var det ingen riktig midsommar, och därför begav man sig för att hämta sådant ända ut till kusten, där temperaturen denna vår varit högre. Enligt en tradition, anförd av Märta Tamm-Götlind, lär dansen i vagnshuset ha tagit sin början på så sätt, att ungdomarna någon gång under brukspatron P.A. Tamms tid anhållit att få dansa gemensamt. De hade då fått göra en uppvisning ute vid bruksklockan, och eftersom provet utföll till belåtenhet, fingo de härefter varje midsommar låna vagnshuset.

Klockan tre skulle  dansen börja, men dessförinnan hade ungdomarna gått de två spelmännen tillmötes. På vägen till vagnshuset passerades stallslaget, där spelmännen skulle in för att få sig en sup. Vägen fortsattes med stallmästaren i täten upp till vagnshuset. Så snart man kommit ut på bruksgatan, började musikanterna spela "Österby vagnshusmarsch", en variant av den s.k. "Mungalåten", som är känd från Tierps socken (se vidare härom Ruben Liljefors, Upländsk folkmusik, sid III och Nils Andersson, Svenska låtar: Uppland, sid. 48). de Faire kallar den "Storgårdsmarschen" och uppgiver att densamma, som komponerats av en bygdespelman från Upplands bergslag och ursprungligen varit avsedd som brudmarsch, spelats av vagnshusspelmännen under längre tid än ett sekel, innan den fått detta namn. När stallmästaren, som bar nycklarna till vagnshuset, hade öppnat dörrarna, spelmännen äntrat läktaren, stämt sina nyckelharpor och hartsat stråkarna, spelades det upp en gammalvals som inledning till midsommarens största festlighet.   ...

  ... En av de under 1800-talets senare hälft mera bekanta harpspelarna var järnbäraren i vallonsmedjan Carl Österberg, född 1842, död 1913. Han spelade i vagnshuset icke mindre än fyrtionio somrar. Som kamrat och läromästare hade han tidigare haft den berömde spelmannen Klas Harpare från Dannemora, död omkring 1875.  ...

  ...   Klockan tolv slutade dansen med att man spelade "avgångsmarschen"  ...